Autism

(Iris Johansson i intervju av Sanna Björling, DN, söndag 25 februari 2007, huvuddelen, sida 24)

—Fast jag vet vad det är att vara ledsen och gråta — jag har varit nära dom som gör det. Då finns det i atmosfären.

Hon återkommer ofta till det som finns i "atmosfären": i luften som omger en människa kan hon se och förnimma en människas känslor, ibland sådant som personen själv inte är medveten om.
—För mig är det mer skruvat att man kan sända en bild över hela jorden via satellit. Det är mer naturligt att det finns vågor i atmosfären som man kan uppfatta, ungefär som man kan vara musikalisk. Och jag har nog överutvecklat den sidan, i brist på annat.
     Här finns också förklaringen till vad som hände när hon var barn och någon var arg.
—Det blev så fint i atmosfären, som fyrverkeri. Inte färger, men ändå som ett regnbågsljus i vågrörelser. Och om någon skadade sig blev det som stjärnor, som tomtebloss, jag tyckte att det var fantastiskt. Om dom blev arga på mig för att jag skrattade så blev det ännu mer färger. Jag fattade inte att det var något negativt med allt detta.
     Hon skulle nog fortfarande kunna se färgerna, säger hon, men hon försöker inte och säger att "det är lugnt i atmosfären".