The bed has become a place of luxury to me! I would not exchange it for all the thrones in the world
Napeleon

Jag tycker mycket om fransmän; till och med när de sårar dig gör de det så vänligt.
Josephine Baker

Konst som en livsstil

Att ha konst som livsstil är hur kul som helst. Sov hur långt (och dröm 10 gånger om dagen) eller kort du vill (för kort så startar sömnlöshetsdrogningen vilket skapar god konst). Gör så mycket du kan eller inte kan (det kan ju vara slut på inspiration). Lata dig igenom en vecka eller skapa 100 alster per dag. Lyssna på samma låt 100 gånger tills du till slut får gudomlig inspiration ifrån den. Måla någonting och sen efter en månad kom tillbaks till den och gör den till ett mästerverk. Dagdröm så mycket att verkligheten smälter ihop med drömmen. Lyssna på en bra låt så högt att dina öron nästan sprängs, men just så mycket att du mår så himla bra.

Måla dig, måla dig med blåbär och hallon, måla dig inte bara på ansiktet utan hela kroppen. Ta foton av det och ändra om färgerna och gör bilderna för ljusa eller för mörka. Måla dig med kulspetspenna som är skönt i det där sadomasochistiska sättet. Raka av dig allt hår eller låt det växa till marken. Permanenta det och färga det lila så du ser ut som sextio. Eller färga det svart fast med rosa längre ner som är så snyggt. Eller färga det grått för det är inne nu.

Men du vill väl inte vara inne? Nej, du är så ute att du blir en uteliggare, som bara tigger hela dagarna och sedan slösar bort det på droger. Och märk hur din konst blir 100 gånger bättre, men du har inte längre någon bostad, så du snor sprejburkar och gör gatukonst. 10:e gången du blir upptäckt av en polis så blir du inte inburad utan polisen är också gallerist så du blir äntligen känd konstnär.

Du får börja gå på Oscargalan och 1000 andra grejer och behöver egentligen inte göra konst längre, för du har ändå blivit så egotrippad att det har dödat all konstnärlighet i dig. Gå djupare in i droger och sex, och hamna till slut på gatan igen med skulder på 10 miljoner.

Luffa dig igenom världen. Ät inte på 10 dagar ibland. Börja skriva poesi med kol från eldar på bergväggar för du mår så dåligt och blir så inspirerad av det. Sno en båt och åk till Afrika. Vandra i öknen i en månad, ät av kaktusar, ramla till slut ihop och bli hittad av en lokal stam. Efter en månad med dem så lär du dig meningen med livet och du åker hem och börjar predika, men de ända som hör dig är Hare Krishna-människor så du deltar i deras vridna rörelse.

Därinne kommer du närmare Gud men du gillar inte hur medlemmarna tänker. Dina gamla skulder förföljer dig så du kan inte leva ett normalt liv, så du rånar en bank och sticker till Brasilien på måfå och märker hur glada människorna är där och festar hela dagarna utan droger. Du träffer en kvinna som du gifter dig med och får 2.2 barn med, 5 år efter att ungarna har flyttat ut så så träffar du en buddist och flyttar då till Asien och börjar gå på ett buddisttempel och blir en buddistmunk.

Du lär dig att lidelse bara är en illusion och efter 30 år av att vara munk så dör du och återföds inte mer och blir ett med solen.

Slut.